stockholmshanghai.blogg.se

 

Häromdagen var jag på det lilla privatmuseet, Bai Lu Tang Ancient Shoes Museum och lyssnade på Mr Yang Shao Rongs föredrag om fotbindning i Kina. Jag blev så tagen och illa berörd av ämnet att jag behövde några dagar att samla mig på innan jag kunde skriva det här inlägget.

 

  

Ägaren till museet och samlingarna ,Mr Yang Shau Rong

Vad allt har gjort /gör inte vi  människor mot varandra ( läs mot kvinnor för män )......jag tänker då inte på krig etc utan på traditioner som denna som gjordes/görs med "goda" uppsåt......dvs en tro om att med denna handling ges möjligheten till ett bättre (  i alla fall materiellt sett ) liv. Att det dessutom var mödrarna som ansvarade för att föra sedvänjan vidare till sina döttrar , precis som vid exempelvis könsstympning som fortfarande tillämpas , ja bara tanken på det är svårt att uthärda. 

 

 

Lotusfot.......ett alltför vackert namn på den ohyggligt brutala sedvänja i Kina att binda små flickors fötter för att forma dem till väldigt små liknande en lotusknopp.  

Processen tog flera år och inleddes när flickorna var mellan 3-6 år med att foten först  mjukades upp i en vätska  bestående av varmt djurblod och örter.Därefter klipptes tånaglarna av  så att de inte skulle skära in i skinnet och ge infektioner. Sedan böjdes alla tår , utom stortån, bakåt tills de bröts av innan man hårt lindade ihop foten med en ca 3 m lång linda som doppats i fotbadet , från tårna in mot fotvalvet mot hälen så gott det gick.  Varje lindat varv drogs hårdare och hårdare för att tårna skulle böjas in så långt det gick. Ideallängden på den färdiga foten var cirka 9 cm vilket alltså benämdes Lotusfot.

 

Bindningen startade vanligtvis under vintern för att kylan skulle göra foten mindre känslig och smärtan därmed mindre extrem.Den avbrutna foten krävde mycket vård , foten måste tvättas, naglarna klippas och avflagnad hud avlägnas innan de på nytt hårt lindades om....ännu hårdare. Ombindning gjordes så ofta som möjligt .....dagligen för de förmögna ....som hade tid och professionella binderskor till förfogande...och några gånger i veckan för andra. Mödrar ansågs inte vara de mest lämpliga att utföra den smärtsamma processen eftersom de kunde känna sympati för sina döttrars smärta och därmed inte linda tillräckligt hårt. 

Makt och Sex ( är någon förvånad ? ) är de faktorer som brukar tillskrivas som främsta orsaker till att denna sedvänja kunde pågå så länge och bli så utbredd i landet. Ju mindre fot desto högre anseende – det sällan uppnådda idealet var sju centimeter, tio var ett drömmått, tretton till fjorton centimeter var normalt. En mycket liten fot kunde vara så uppskattad att kvinnans övriga utseende inte spelade någon roll. För fattiga flickor var en liten fot en möjlighet till att avancera socialt och från dessa familjer bands ibland bara den äldsta dotterns (övriga döttrar behövdes som arbetskraft) fötter som en investering i hennes och familjens framtid. Anledning till att mödrarna tillät denna grymma tradition var att seden blev så vanlig att en kvinna utan bundna fötter ansågs vara oattraktiv och ingen man kunde tänka sig att gifta sig med en sådan kvinna medan däremot en "perfekt" fot gav flickan bättre möjlighet till en make med högre prestige. Små fötter var även ett tecken på kyskhet då ingen kvinna med bunda fötter kunde gå längre sträckor utan hjälp av sin man.