Våra nya PALS
Kategori: Borneo
Klockan ringde 4.00
Upp och iväg till flygplatsen.
Snälla Hotellet har skickat med en frukostpåse som vi mumsar i oss i väntan på avgång.
Vi ska flyga 30 minuter till Sandakan som ligger på Borneos östra sida .
Målet är två olika reservat för utrotningshotade apor.
ORANGUTANGER ......självklart
Centret öppnades 1964 och syftet var att rädda skadade, tillfångatagna och ¨ hemlösa ¨ orangutanger och efter rehabilitering åter placera dem i sin naturliga miljö. Hemlösa blir aporna i samband med att träindustrin avverkar regnskogen .
Antalet växlar men just idag finns det 36 orangutanger i frihet inom reservatet som är på drygt 4000 hektar .
De behöver stora ytor att röra sig på så inte bara apor behöver räddas utan också regnskog för dem att rumla omkring i.
Besökarna tas emot två gånger om dagen då mat läggs ut till orangutangerna.
Skötarna leder oss in en bit i regnskogen och vi samlas på en platå vid apornas matplats. Eftersom orangutangerna bor i centret är de vana vid människor men vi uppmanas ändå att vara tysta, inte titta dem i ögonen, inte ta med oss väskor, flaskor, myggmedel och absolut inte mata dem.
Först står vi tysta i 20 minuter och hör bara ett surr av syrsor och fåglar.......sen börjar en lian gunga ....och där kommer en orangutang klättrande.
Han får snart sällskap av några fler orangutanger som slår sig ned vid matbordet
.....samt andra ( skansen)apor som upptäckt det PERFEKTA matstället och plockar åt sig av godsakerna snabbt som tusan innan orangutangeran motar bort dem.
En apas blick när de observerar oss människor.......säger mer än tusen ord,
Dottern är lyrisk och ställer typ 1000 frågor till de hyggliga skötarna.
Därefter åker vi vidare till ett mangroveträskområde där ett center med en koloni Proboscisapor ( Näsapoa ) finns.
De här aporna finns bara på Borneo och är nu utrotningshotade av samma huvudskäl som orangutangeran , avverkning men den jagas även för sitt kött och att vissa kroppsdelar inom traditionell kinesisk medecin anses ha läkande egenskaper.
Näsaporna gillar att leva i grupp. Det är också den apa som simmar bäst.
Hanarna har stora näsor, därav namnet , något som attraherar honorna. Skötarna berättar att de här i centret även utvecklat en vana att hamra på plåttaket över den platå där vi står. ...allt för att väcka honornas intresse...OCH som de hamrar. Jag stod precis vid en apa som helt plötsligt rusar som en galning tvärs över platån ...MOT mig... upp på taket och bangar på....phu nu var det inte alls mig han ville styla för utan ett gäng badande honor strax framför mig.
På vandringen tillbaka ur skogen mot bilen får vi en bonus då vi stöter på denna lilla flock av hjortar.
♠♠♠♠
