Blixt och Dunder
Kategori: Kambodja
Vi landar i Siem Reap på eftermiddagen och möts av våra gamla bekantingar, Herrarna Chaufför och Guide.
. Tänker att vi ska utnyttja våra sista timmar med att vandra upp på lilla heliga berget Prasat Phnom Krom för att njuta av tempelruinen med samma namn i solnedgången.
Lämnar stan och åker bil bort till byn som ligger nedanför berget.
Förutom risodlingar ligger här också stora lotusfarmer .
Precis som i Kina har lotusblommor ,särskilt för buddhister , en symbolisk betydelse och representerar skönhet och renhet.
En stor marknad ligger precis där vår vandring ska börja.
Här finns ALLT från stora riskakor till orm !!!! uwh.
I byn är alla hus byggda på höga pålar för att klara de stora variationerna i vattennivån.
Vid regnperioden faller upp till fyra meter vatten.
Ja , vad säger man ?
Livsvillkoren är rätt olika beroende på var man har turen att bli född.
Byborna är i alla fall rätt nyfikna på oss även om de vuxna mest tittar intresserat.....ungarna däremot kommer springande och vill hälsa ......
.....eller stolt visa upp sin gulliga hundvalp.
Titta här då !
Någon som uppenbarligen sålt mer än en strömming per dag och ny bygger nytt och stiligt.
Vi börjar promenaden upp till toppen. Berget är bara 140 m högt så det är inte en alltför tuff vandring..... däremot varmt.
Klockan är halv 6 och det är fortfarande 33 grader ...och fuktigt.
Vanligt kvällsnöje ....att sitta utmed vägen och njuta av solens sista strålar.
Vilket vi förstår .....vyn över det lilla samhället är verkligen fin.
Blir snabbt lite brantare.....inget som hejdar de snitsiga getterna som vigt och balanserat hoppar i princip rakt ner utmed bergssidan.
Lite mer förvånande att även kossorna gör detsamma.
Ja förutom då denna som traskar med oss en lång stund på vägen innan den tvärt vänder 180 grader och börjar gå ner mot byn.
Passerar en modeplåtning.....och nej idisslande kon är inte en accessoir ....hon bara la sig där ....helt obekymrad om det stora gänget som arbetade med sina bilder.
Uppe.
MEN
vart tog solen vägen ?
En installation av Christo?
NEJ
det är munkarna som tvättar sina skynken.
800 år gamla tempelruinen Prasat ( tempel ) Phnom ( kulle, berg ) Krom
Fin detalj på en helig byggnad av lite nyare datum intill ruinen.
Vi hann bara komma upp till toppen så gjorde vädret precis som kossan...en 180 graders vändning.
Istället för vacker guldröd solnedgång rullar svarta moln in över slätten .
Det börjar blixtra och smälla rätt ordentligt.
Herr Guide blir lite orolig och säger att nu blir det snart helt mörkt och vi måste fort ner till byn .
Han vet en snabbare väg ner än den vi kom upp och börjar lotsa oss genom buskaget.
Inte helt lätt terräng att forcera i snabb takt för en 57 årig dam med dåligt knä, ha ha
.....och precis här hinner jag tänka
ATT
egentligen är det kanske inte så smart av oss det här......ödsligt , mörkret som faller,....jag menar att Herrn och jag är ett lätt offer för någon som inte är lika hygglig i sinnet som de bybor vi tidigare mött.
DÅ
medger Herr Guide nervöst att tyvärr är vi lite lost.
Det BORDE finnas en stig här men det gör det alltså inte ....och så travar han iväg.... för att sondera.
Jaha där står vi ....ensamma.... det är (väldigt) brant , mörknar fort, blixtrar och åskar
Tilläggas ska att Herrn inte alls hyser samma oro eller låter fantasin skena iväg som jag.
Hans enda bekymmer är den svarta himlen, han vill komma ner innan regnet, ha ha .
OCH
vi har tur för det dyker upp en vänlig byflicka som visar Herr Guide och oss rätt väg nerför bergssidan.
Såklart att inget händer och vi hinner PRECIS ner och kliva in i bilen innan himlen öppnar sig.
Regn, blixt och dunder.....men nu sitter vi skyddade.
MOT
flygplatsen.
Hej då Kambodja.
Vi kommer väldigt gärna tillbaka.
♠♠♠♠
