Såväl Herrn som dottern och jag delar intresset för litteratur och lusten att läsa .
MITT
intresse har jag ärv av min fina mamma .
Alltid lika kul att diskutera texter och författare med henne.
Såklart att hon gärna ger oss böcker i present .
Beläst , kunnig och uppdaterad väljer hon jämt mitt i prick.
Årets julklappar inget undantag.
Seierstads spännande reportage om hur två unga flickor radikaliseras och ansluter sig till IS, Reinfeldts intressanta framtidsspaning och Parks starka berättelse om sitt liv och flykt från Nordkorea.
Försöker alltid få till en träff med mina trevliga ladies i bokklubben Verbatim när jag är i Stockholm.
Häromkvällen åt vi middag hemma hos mig och diskuterade de fascinerande historierna om bacha posh dvs afghanistanska flickor som kläs ut till pojkar ....och vad det innebär för deras och familjernas liv.... från boken De förklädda flickorna i Kabul , skriven av journalisten Jenny Nordberg .
Det är väldigt sällan som vi tycker lika om böckerna vi väljer dock uppskattar vi alla att läsa historier där vi även lär oss något om landet , kulturen eller människorna i berättelsen.
MEN
den här gången var vi rörande överens .
Inte världens bästa språk eller uppbyggnad men ett så intressant och spännnade fenomen.
Säger bara ....LÄS !!
Jenny Nordberg har även skapat en websida där hon samlat mer information i ämnet.
Häromkvällen var det dags för sista bokklubbskvällen innan sommaren.
Som vanligt en himla trevlig kväll med god thaimat , bubbel och babbel.
Såväl bubblet som Thaimaten för att fira värdinnans nya hemstad, snart går nämligen flyttlasset till Bankgkok.
Trist för oss men väldigt kul för henne med nytt spännande jobb att se fram emot.
Denna gång hade vi läst den välskrivna och oerhört intressanta romanen Drömmar om byn Ding av den kinesiske författaren Yan Linake
Romanen utspelar sig i en by i provinsen Henan i norra Kinaoch handlar om en AIDS eidemi som bryter ut sedan myndigheterna lockat bönderna att sälja sitt blod. Berättelsen handlar om människorna i byn som drabbas av död, skuld och omöjlig kärlek men kan också läsas som en skildring av det moderna Kina där cynism kännetecknar såväl ledningens ovilja att ta sitt ansvar som de människor som alltid när möjligheten ges utnyttjar sina medmänniskor för egen vinning.
Romanen har sin bakgrund i en verklig AIDS-skandal i Henan , Liankes hembygd, på 1990-talet och boken blev vid sin utgivning förbjuden i Kina.
"Det finns mängder av historier i Kina som både makthavaren och samhället vill glömma bort, förtränga. Det är min plikt som författare att vittna och berätta, mitt ansvar att minnas. Många kanske kommer att uppleva min historia som orealistisk eller absurd, men det är verkligheten som är orealistisk och absurd. Sedan ville jag också undersöka människornas villkor i en fasansfull miljö. Jag ville undersöka hur konflikter och maktspel uppstår och hanteras där, men också hur kärlek kan ta sig uttryck." sade Yan Lianke i en intervju och menar att han trots den mörka historien i romanen strävat efter att ge sina läsare hopp om världen och framtiden.
Bara att hålla med och jag rekommenderar varmt till läsning av denna bok.
Herrn, väninnan och jag ska på ett spännade morgonseminarium för att lyssna på författaren och journalisten Göran Leijonhuvud.
Göran har arbetat med Kina sedan 1966 då han för första gången besökte landet och hamnade mitt i utbrottet av kulturrevolutionen. Han har varit stationerad här i 27 år, mesta tiden som korrespondent för Dagens Nyheter. Doktorerade på en avhandling om villkoren för opposition i Kina.
De senaste åren har han forskat om lokalstyre hos minoritetsfolken i landet. Har upplevt allt från maoism till råkapitalism. Han talar och läser kinesiska.
Han har skrivit åtta böcker om Kina. Några tillsamans med sin fru Agneta Engqvist.
Den senaste , Pionjär och veteran , är en intressant 900-sidiga redogörelse där han försöker att tolka det kinesiska samhället, partiet och systemet under den närmast ofattbart omvälvande period som följt på revolutionen 1949.
Boken har varit min kvällslektyr i några veckor och den är absolut
läsvärd för alla som vill veta mer om Kinas moderna historia och bakgrunden till varför det ser ut som det gör idag.
Herrn och jag åker buss till Söder för att äta frukost med väninnan på mysiga Gilda
Vår fina väninna som blev ensam förra våren då hennes man...och vår vän .... så tragiskt rycktes bort .
Vi samtalar om livet och hur hastigt allt kan förändras .
Promenerar till den vackra kyrgogården där han nu vilar.
Ofattbart, tårarna kommer och det känns så sorgligt men ändå riktigt bra att få komma hit.
Ja mycket konstiga och otäcka saker kan hända när man minst anar.
I helgen skadades en persons ben i rulltrappan när trappsteget lossnade och personen fastnade.......låter helt bisarrt men så har händelsen beskrivits i tidningarna.
Trafikbolaget SL har beslutat om översyn och har därför stängt samtliga rulltrappor av samma fabrikat
Självklart är ¨vår ¨rulltrappa en av dessa.
Även om nu SL sköter avstägningen utmärkt med volontärer som stöttar i trapporna och guidar till hissarna. Samt att de serverar vatten när man ÄNTLIGEN når toppen så är jag glad att vi kom ihåg att varna svärföräldrarna så att de tog en annan utgång på väg till vår gemensamma lunch .
Trevlig lunch med klassiska och goda rätter på livliga Sturehov.
Vi pratar mycket om svärfars företående resa till Shanghai. Han är väldigt nyfiken på Kina och ser fram emot sin tripp .Tyvärr är söta svärmor inte riktigt kurant och kan därför inte följa med denna gång .
Hinner både med klipp och färgning av håret samt tandläkaren innan det är kväll och dax för
träff med alla härliga ladies i vår bokklubb Verbatim.
Till träffen har vi läst den fantastisk starka, intressanta och välskrivna Lila Hibiskus.
Rekommenderas varmt
Som alltid en toppenkväll med många skratt och intensiva diskussioner om såväl boken som .....ALLT annat.
Tusen tack till värdinnan som fixat till en supersmarrig middag .
Vi samlas för årets sista bokklubbsträff och pratar om Mohsin Hamids
”Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien” från 2013.
Den lite märkliga titeln ska associera till självhjälpsböcker vars uttryck författaren har lånat till introduktionen av varje kapitel.....men låt inte det hindra från läsning. Det här är en väldigt bra roman som troligtvis utspelar sig i Pakistan men lika väl kan vara i vilket utvecklingsland som helst. På ett insiktsfull, humoristisk och känslosamt sätt skriver Hamid om berättelsens huvudpersoner och deras väg från en liten by till en myllrande storstad och det nya liv de där skapar sig.
När romanen förra hösten kom ut i Sverige var författaren gäst i Babel och vi öppnar svt.play för att se intervjun med honom.......MEN .... internet är helt hopplöst just nu och inslaget stoppar hela tiden ......så vi ger upp.
Trist , får försöka vid senare tillfälle.
Hamid har publicerat tre romaner varav den förra The Reluctant Fundamentalist som utkom 2007 blev väldigt uppmärksammad och nominerades för flera prestigefulla litteraturpriser, översattes till 25 språk samt sålde i miljonupplaga. En av damerna i bokklubben läste den för några år sedan och talade nu så varmt om den att jag blev nyfiken och laddade hem den när jag kom hem. Har nu läst några kapitel och de verkar väldigt lovande.
Trevliga kvällar tillsammans med bokklubben. Alltid god mat och livliga diskussioner , givetvis om böckerna men även om massa annat kul.
Sen sist har vi läst
En väldigt fin berättelse. Kim Thuy berättar om sin familj, deras historia och nya liv i Kanada, dit de kom efter att ha lämnat Vietnam som båtflyktingar 1978. Språket är fantastisk och stilen återhållsam men raderna innehåller väldigt mycket känsla. Både vemodig och hoppfull.
Med Verbatim dvs mitt bokklubbsgäng i Stockholm var jag och lyssnade på författarinnan när hon för några år sedan besökte Kulturhusets Internationella författarscen. På ett livligt och humoristiskt sätt berättade hon om sitt arbete med Ru. En utmärkt julklapp.
För några veckor sedan intervjuades hon av Jessica Gedin i Svt:s Babel om sin nya bok Man som också den fått bra mottagande.
Jag har haft träff med min nya Bokklubb här i Shanghai. Tusen tack syster för att du via din väninna med vänner i Shanghai "kopplade" ihop mig med dessa trevliga damer så att jag inte behövde gå bokklubbslös särskilt länge när jag nu behövde lämna finfina gängen i Verbatim dvs vår klubb i Stockholm och Bokhyllarna...mina ladies i Linköping.
Över en god middag med gott vin och massa skratt diskuterade vi två böcker.
Vi läste Fredrik Backmans ,kåsör som har en populär och väldigt rolig blogg på tidningen Café , debutroman En man som heter Ove.
Jag tyckte inte alls om huvudkaraktären, Ove, i den första delen av boken, jag känner mig väldigt obekväm med den typen av människor och tänkte lägga ifrån mig eländet men vartefter berättelsen fortsatte så utvecklades min syn på honom genom att jag som läsare gavs bakgrunden till de händelser som format till vad han är. Dessutom förs ett antal charmiga personer tex nyinflyttade grannarna in i berättelsen. Lite tjatigt tycker jag att jargongen är .....vissa stycken känns flåsiga och lite väl putslustiga men berättelsen som helhet är lättläst och tänkvärd. Backman behandlar på ett varmt sätt ämnen som mansrollen,åldrande,vänskap,sorg och livslust.
Vi diskuterade också Livet efter dig av Jojo Moyes.
Den här romanen gillades av de flesta i klubben. Helt klart en blandvändare och även om jag i början stördes lite av Pygmalion temat mellan huvudkaraktärerna Will och Louise, så finns det en anledning varför hon beter sig som hon gör och berättelsen blir därmed mer trovärdig. Skildringarna av dem, engelskt småstadsliv och särskilt Louises familj är fina. Moyes behandlar på ett sensibelt sätt även svåra ämnen som klasskillnader och aktiv dödshjälp och historien om de två och deras närmaste berör.
När jag var i Stockholm för några veckor sedan hann väninnan och jag slinka in på Monica Z.
Vi tyckte bägge att filmen var väldigt bra. Ett gripande drama , visar väl hur påfrestande livet kan vara för en kreativ frilansare. Känslan som många konstnärer verkar dela att "det när som helst kan ta slut " och att de aldrig är bättre än sin senaste föreställning. Jobberbjudanden som helt plötsligt upphör att komma. Osäkerheten som verkar finnas där trots utmärkelser och visad uppskattning från publiken. Edda Magnasson är vacker som tusan dessutom väldigt lik Monica Z både vad gäller rösten men framförallt utseendet. Kläderna, frisyrerna och miljöerna är helt underbara.
Men det är just där .....i likheten .... min enda invändning ligger Jag förstår inte riktigt varför å ena sidan filmmakarna ansträngt sig så mycket för att skapa en väldigt dokumentär känsla med tvillinglik skådespelerska i identiska kläder när de å andra sidan tar sig en rejäl dos frihet vad gäller hur de valt att återberätta om Monica Z liv. Faktiska händelser och fakta blandas flitigt med fiktiva och kronologin är helt satt ur spel. Jag vet att de i förtexten friskriver sig och hävdar sin konstnärliga rätt och att detta inte är en dokumentär men jag undrar bara varför. Jag förstår att de måste "skapa" själva personerna för vem kan säga hur någon var och tänkte men varför snurra till det med ren fakta och tidpunkter? Varför gör de inte en spelfilm istället, kallar den Jazzsångerskan och sen har de full frihet att skriva ihop precis det manus de önskar.
Gäller förstås inte bara den här filmen. Ett flertal roman- och manus författare gör samma sak. Hävdar att de inte baserat skildringen på sina egna respektive andras liv men blandar sen friskt rent uppdiktat med faktiska händelser och namngivna verkliga personer.
Filmen gjorde ändå att jag ville veta mer om henne och jag har nu läst Klas Gustafson detaljerade biografi Enkel,vacker,öm
Den här boken har verkligen ordning på kronologin. Nästan dagboksartat redovisas en mängd uppträdanden hon gjorde med både datum och plats kombinerat med citat från intervjuer författaren gjort med människor som känt eller arbetat nära Monica. Lite rörig presentation och jag önskar att han valt att redovisa mer djup i referaten från dessa intervjuer I övrigt gillar jag tonen i boken ,det är inte är för närgånget och Gustafsson frossar inte i Monicas till viss del ganska sorgliga liv. Han står på hennes sida och nästan som om han skyddar henne. I några citat från dottern noteras en viss smärta och man anar att det finns en del outrett mellan Monica och dotter som jag dock gärna läst mer om.
På SVT öppet arkiv hittade jag bland annat dom här jättefina programen. I det äldre sjunger Monica flera av sina klassiker bla Trubbel och den andra, intervjun från 2003 tror jag är den sista hon gjorde innan hon gick bort 2005.
Skönt att komma in från fukt och värme till vår svala våning . Slappareftermiddag. Vädret gör mig inte bara klibbig utan jag blir också lite sömnig. Slumrar gott en stund och läser sedan ut min bok.
Jag får alltid väldigt bra böcker i present av min snälla mamma.
Den senaste, Jag vill vara fri är inget undantag.
Jag läser alltså Annika Perssons bok om Lena Nyman som jag tycker mycket om. Trots att den är rörigt skriven och att många återgivna intervjuer med människor som känt och /eller arbetat med Lena känns ytliga, tex redovisas en mycket märklig konversation som AP haft med Harry Schein , blir jag under läsningen väldigt berörd av hennes liv. AP betonar att Lena var en var en läsande, tänkande, intellektuell person som väldigt ung gjorde succé inom teatern . Samtidigt är det vemodigt att läsa om hur hon också vid unga år inledde ett livslångt missbruk av alkohol och tabletter tex bantnigsmedel . Jag tyckte mycket om henne som skådespelare och har sett henne i många bra uppsättningar , ett väldigt fint teaterminne är när jag som femtonåring såg hennes utmärkta spel i den starka pjäsen Om sju flickor ,men jag hade inte riktigt klart för mig att hon privat verkar ha haft det så problematiskt.
