stockholmshanghai.blogg.se

Lotusfötter

Kategori: Shanghai

 
Häromdagen var jag på det lilla privatmuseet, Bai Lu Tang Ancient Shoes Museum och lyssnade på Mr Yang Shao Rongs föredrag om fotbindning i Kina. Jag blev så tagen och illa berörd av ämnet att jag behövde några dagar att samla mig på innan jag kunde skriva det här inlägget.
 
  
  
Ägaren till museet och samlingarna ,Mr Yang Shau Rong
 
 
 
Vad allt har gjort /gör inte vi  människor mot varandra ( läs mot kvinnor för män )......jag tänker då inte på krig etc utan på traditioner som denna som gjordes/görs med "goda" uppsåt......dvs en tro om att med denna handling ges möjligheten till ett bättre (  i alla fall materiellt sett ) liv. Att det dessutom var mödrarna som ansvarade för att föra sedvänjan vidare till sina döttrar , precis som vid exempelvis könsstympning som fortfarande tillämpas , ja bara tanken på det är svårt att uthärda. 
 
 
Bild från Janny Chyn artikel i SEACourier  

Lotusfot.......ett alltför vackert namn på den ohyggligt brutala sedvänja i Kina att binda små flickors fötter för att forma dem till väldigt små liknande en lotusknopp.  

 Fotbindning  startade i de högre samhällsklasserna, pågick under 1000 år och omfattade under 1800-talet kvinnor från alla samhällsklasser.
 
Processen tog flera år och inleddes när flickorna var mellan 3-6 år med att foten först  mjukades upp i en vätska  bestående av varmt djurblod och örter.Därefter klipptes tånaglarna av  så att de inte skulle skära in i skinnet och ge infektioner. Sedan böjdes alla tår , utom stortån, bakåt tills de bröts av innan man hårt lindade ihop foten med en ca 3 m lång linda som doppats i fotbadet , från tårna in mot fotvalvet mot hälen så gott det gick.  Varje lindat varv drogs hårdare och hårdare för att tårna skulle böjas in så långt det gick. Ideallängden på den färdiga foten var cirka 9 cm vilket alltså benämdes Lotusfot.
 
Bindningen startade vanligtvis under vintern för att kylan skulle göra foten mindre känslig och smärtan därmed mindre extrem.Den avbrutna foten krävde mycket vård , foten måste tvättas, naglarna klippas och avflagnad hud avlägnas innan de på nytt hårt lindades om....ännu hårdare. Ombindning gjordes så ofta som möjligt .....dagligen för de förmögna ....som hade tid och professionella binderskor till förfogande...och några gånger i veckan för andra. Mödrar ansågs inte vara de mest lämpliga att utföra den smärtsamma processen eftersom de kunde känna sympati för sina döttrars smärta och därmed inte linda tillräckligt hårt. 
 
Förutom smärtan var infektioner och föruttnelse de vanligaste problemen och medförde tex kallbrand eller i värsta fall att flickorna dog. Att tår ramlade av upplevdes dock som bra eftersom foten då kunde bindas ännu hårdare och den eftertraktade lotusformen lättare uppnås.
 
Även om de avbrutna benen i flickornas fötter så småningom läkte ihop hade de under resten av sitt liv svårt att gå,fick dålig balans, svårt att resa sig upp från sittande och lätt för att falla. 
 
 
 
Bröllopsskor som tillhört Mr Yang Shau Rongs mamma
 
Makt och Sex ( är någon förvånad ? ) är de faktorer som brukar tillskrivas som främsta orsaker till att denna sedvänja kunde pågå så länge och bli så utbredd i landet. Ju mindre fot desto högre anseende – det sällan uppnådda idealet var sju centimeter, tio var ett drömmått, tretton till fjorton centimeter var normalt. En mycket liten fot kunde vara så uppskattad att kvinnans övriga utseende inte spelade någon roll. För fattiga flickor var en liten fot en möjlighet till att avancera socialt och från dessa familjer bands ibland bara den äldsta dotterns (övriga döttrar behövdes som arbetskraft) fötter som en investering i hennes och familjens framtid. Anledning till att mödrarna tillät denna grymma tradition var att seden blev så vanlig att en kvinna utan bundna fötter ansågs vara oattraktiv och ingen man kunde tänka sig att gifta sig med en sådan kvinna medan däremot en "perfekt" fot gav flickan bättre möjlighet till en make med högre prestige. Små fötter var även ett tecken på kyskhet då ingen kvinna med bunda fötter kunde gå längre sträckor utan hjälp av sin man.
 
Kombinationen av de små små försiktiga stegen och den osäkra gången ansågs mycket sexig och attraktiv för männen . Däremot ville de sällan se kvinnans fötter utan hon hade oftast på sig sina broderade vackra "lotusskor". Lockelsen låg i att fötterna var dolda. ( tro det ....inte särskilt charmigt att verkligen se de deformerade fötterna !!! ) En utbredd manlig fantasi var även att kvinnornas sätt att gå med balansen på hälarna gav kvinnorna starkare vaginala muskler.
 
Konsekvenser av ett liv med bundna fötter var att kvinnorna blev beroende, av män,familj eller tjänstefolk, orörliga och bundna till huset....vilket i sin tur gjorde att de höll sig borta från sociala och politiska sammanhang.
 
 
 
 
 
 
 
 Lotusskorna bars i princip alltid och gjordes i olika modeller allt från snörskor i läder för utomhusbruk till oerhört vackert broderade skor som användes inomhus.

 

 
Bild från Wikipedia 
 

Fotbindning förbjöds i Kina förrän 1911, men pågick om än i mindre skala fram till 1940-talet och några av offren lever fortfarande.  

 Bild från Wikipedia

     

Kommentarer

  • Grandma säger:

    Så oerhört tragisk sedvänja. Man blir så illa berörd av att tänka på allt lidande detta medförde. Fint skrivet av dig Marianne. Som jag sagt tidigare är du mer en intellektuell än en räknenissa.

    Svar: Javisst är det fruktansvärt och får en att tänka på sedvänjor av liknande slag...alltid riktat mot kvinnor,,,som fortfarande pågår och alltid med det "ädla" syftet att livet skall bli bättre....när det bara egentligen handlar om makt.Jag kokar av ilska bara jag tänker på det.
    M W

    2014-01-28 | 17:12:26
  • Inga Nissborg säger:

    Hu det är så hemskt. Jag hittade ett par sådana här skor på en loppis , 10 cm långa och tänkte på den stackars kvinna som burit dessa små skor för evigt bunden. Jag köpte skorna då de var billiga men jag har dem inte framme och när jag visar dem brukar jag berätta om dessa skors möjliga ägarinnas helvete. Ska man vara fin får man lida pin bokstavligen. Men de kunde ju inte välja själv...

    Svar: Hej och tusen tack för din kommentar .

    Exakt , inget som den enskilda kvinnan .... som förresten oftast bara var en liten flicka kring 5 år när tårna bröts och lindandet började... själv valde.Normer och socialt tryck var de ingredienser som fick eländet att fortgå under en väldigt lång period . Således inte en modenyck utan makt.

    Roligt att du hittat till min blogg.

    Vänliga hälsningar
    M
    M W

    2019-06-06 | 14:16:09

Kommentera inlägget här: