Genom terasserna
Kategori: Guizhou
Rum med utsikt i Zhaoxing,
som är det största Dongsamhället i Kina med ca 6 000 invånare .
Vårt enkla men charmiga hotell .
Maten är generellt mycket god
MEN
frukosten är lite .... ja hur ska jag säga ... annorlunda .
Av det som erbjuds är väl nudelsoppa det som känns bäst för oss .
När vi kvällen innan promenerade igenom byn såg vi med glädje att i alla fall ETT kaffeställe fanns att tillgå .
SÅ
direkt efter frukost går vi dit .
Kaffet smakar mycket bra .... och det är väldigt mysigt att sitta där vid disken och titta på vimlet när byn vaknar till liv .
Vi åker upp i bergen till Tang’an Dong Village .
Ett mindre samhälle med bara 800 invånare som ligger på 1000 m.ö.h
Bill , vår guide , säger att det har varit en av hans favoritbyar men oron för bränder .... och antagligen någon form av kompensering från myndigheterna ... har de senaste åren medfört ett rivningsraseri .
De vackra gamla husen försvinner i snabb takt och ersätts av betonghus .
Vilket enligt Bill inte alls är bra . Klimatet här är fuktigt och de nya husen andas inte på samma sätt som de gamla .
Dessutom är de FRUKTANSVÄRT fula .
Jag blir verkligen ledsen i själen av att se berget fyllt av dessa gråa klumpar .
Livet i byn är dock mer som det alltid har varit
Restaurangen förbereder för lunch .
En man sköljer bort jord från rotfrukter som han ska använda som mat till grisarna .
Byns Old Ladies säljer ägg och grönsaker på det lilla torget .
.... och " ledighetskommittén " surrar glatt med varandra .
En herre gör viss nytta genom att passa barnbarnet .
Vi lämnar byn ...
.... och börjar gå nerför berget .
Även här uppe har myndigheterna gjort investeringar med tanke på turism .
För några år sedan byggdes tex denna fina vandringsled som ringlar sig genom terasserna .
Byborna har förstås alltid haft stigar över bergen så att de kan komma till odlingarna och transportera djur men de var smalare och mer utsatta och hala vid regn .
Mina bilder gör verkligen inte dalen rättvisa.
Det är hisnande vackert in real life.
På många ställen ser vi människor som arbetar .
MEN
vi blir särskilt nyfikna på mannen långt därnere .
Vad gör han ?
Jo , fiskar .
De tänker cirkulärt vid odling .
I risfälten finns ca 50 cm vatten .
Bönderna släpper in karpar .
Firrarna blir runda och goa av ris och annat som lever i fälten .
När mannen ska fånga karparna släpper han först ut lite vatten . Blir svårare för dem att simma undan i leran och han kan lätt håva in så många han vill ha .
Andra bybor kommer förbi och köper en och annan .
Den här mannen kommer tillbaka upp från några fält nedanför oss .
Han har precis lämnat av sina ankor .
Som sagt ..., cirkulärt tänk .
Riset är skördat .
Ankorna kan kalasa på nedfallna korn och annat smarr samtidigt som de " gallrar " jorden inför nästa sådd .
Upp för backarna kommer ett gäng stronga damer bärandes på nyskördat sticky rice .
Riset ska transporteras upp till byn och hängas på tork .
Sticky rice är vackert , sött och klibbigt .
Perfekt att äta med pinnar.
Delar av bergsluttningen täcks av buskkamelior vilka pressas till tea seed oil , som främst används vid matlagning men även inom kinesisk medicin .
En välkommen extrainkomst för bönderna .
Nästan nere möter vi " Råttkungen"
Han sätter ut fällor för råttor .
Japp , de äts .
Förklaringen vi får är att rådisarna " bara" bor i risfälten . Äter sig alltså runda och goa på riskorn och inte sopor .
Hm ..... må så vara men vi kommer ändå INTE att ila till restaurangen och beställa in .
😬
Några timmar och 16 000 steg 👣 senare är vi tillbaka i " vår" fina by .
👌
